Lever för drömmar
Något som tynger ner mig dagligen är en massa förflutet. Jag känner att jag blickar såpass mycket
tillbaka och har fastnat på samma plats psysiskt. Jag saknar min ex-pojkvän så mycket varje minut. Jag tänker på det vi hade.Levde i ett drömförhållande men sedan med tiden blev det tvärtom på slutet.Det gör att jag inte har samma hopp om saker på samma sätt,men vill få tillbaka det. Om jag går in för någonting som jag satsat på väldigt mycket och även min tid är det ut av hela min kropp som vill. Jag kör för att börja lågt och utveckla hela tiden som jag gör med mig själv. Det handlar om att skapa något och man ändå är på samma väg är det lika bra att fortsätta.Vi lever bara en gång och då vill jag få gynna mig ut av det bästa som möjligt.
Jag vill inte ha några begränsningar med mitt liv utan leva för drömmar och mål.
