Skriver av mig
När jag träffade dig första gången vad du trevlig och social så emot mig det kändes det tryggt
hela tiden men sedan visade det sig att du var en falsk idiot. Jag ville se vem du var och nu är jag
här besviken och sårad.Där börjar jag skylla på mig själv att sättet jag blev bemött på
att få skit var rätt,men vet att jag inte ska förlåta och bete mig som vanligt som många andra gånger
för många fortsätter och utnyttjar för många förlåtelser. Det är väldigt få som skärper sig och inte
du själv som ska lära andra hur man faktiskt ska vara som en bra person. Samtidigt är jag glad
över att insett vem du är,men någonstans inom mig vill jag inte förstå Allt.Det är så
många gånger jag har blivit besviken och sårad,vill bara få ett slut men det händer
för många gånger. Vet inte vad jag ska göra för glömma, men gick och träffade dig
ändå när jag inte skulle och nu har jag tagit det på allvar. Fast det är svårt när någonstans
på vägen vill jag inte utan bara fortsätta Som jag gör. Allt gick för snabbt och jag
blir stressad och ledsen.Det är så svårt att förstå när jag själv inte riktigt förstår
och tänker efter Vad jag verkligen vill. Jag har lyssnat på andra,men jag lyssnar bara
på mig själv även om jag inte vet.Känslorna är så rörande, men jag tror det är för mitt
tänkande att jag inte orkar bli sårad och skada mig själv inombords. Det är någonstans
jag behöver ta det på allvar.Jag kan inte låta det flyta på som förut för någon
gång kommer jag tappa allt som sakta jag börjar göra nu. Jag känner smärtan och gråten
i halsen kan inte ljuga längre.Det jag vill med texten är att du ska alltid lyssna på dig
själv erkänn att du mår dålig låt inte det flyta på som vanligt för någon gång
kommer du tappa dig själv. Vissa har mer eller mindre reaktioner,
men för många är det lätt hänt att de kommer
en depp period som tar ditt att brytas av smärta och är långvarig.
